Det myke mørket

Er det noe som reduserer redaktør Tone til en sippete geleklump, er det dette diktet av Tove Jansson. Det har vært tolket av mang en sanger, men gjerne uten den minste forståelse av hva som gjør diktet så vakkert.

Det er, som Mummidalen forøvrig, gjerne en tekst som tas til inntekt for å verdsette dem man har, for å fokusere på livet og lyset og så videre og gå videre. Men det som gjør teksten god, er at den verken tar blikket vekk fra eller ser ned på det mørket som kommer for å hylle en inn. Den gjemmer seg ikke, den fornekter ikke, den ser seg ikke blind på lyset som tennes. Det er en visshet her om at lyset og kjærligheten er noe vi har for å trøste oss med et øyeblikk og når det er slutt, er det med et visst lettelses sukk vi vender oss mot mørket.

Som kjent satte Erna Tauro musikk til diktet. Det ble nemlig opprinnelig skrevet til en radiokonkurranse om den fineste nyskrevne visen i året 1965. Skuespiller Bo Anderson sang denne da på radio for første gang, og visstnok var det en lang, lang stillhet etterfulgt av stormende applaus etter fremføringen. Andersons versjon er fremdeles den beste. Sangen kom på tredjeplass i konkurransen.

Höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Tove Jansson

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s