Gå til innhold
  • Forside
  • Om Erato
  • Kontakt oss

Erato

Nettmagasin for lyrisk diktning

Bordvers for oss som skal bli spist

Liv er død. Dette er ikke et eksempel på orwelliansk nytale, men en grunnleggende innsikt i tilværelsen – og et mysterium. Enten man spiser planter eller dyr, opprettholder vi våre liv gjennom andres død. Vi tar til oss livskraft andre har frembrakt. Hvis man beveger seg langt nok tilbake i næringskjeden kommer man til solen,… Les mer Bordvers for oss som skal bli spist

11/15/2019 Even TLegg igjen en kommentar

Den brysomme poeten, del 1

Erato presenterer tre poetes maudites, diktere gud fornektet. Først ut: Rimbaud!… Les mer Den brysomme poeten, del 1

11/14/201911/14/2019 Even T1 kommentar

Høstlig intermezzo

Skalk lukene, finn frem portvinen, skru opp parafinlampen, og krøll deg sammen rundt Fagernes fjell.… Les mer Høstlig intermezzo

11/09/201911/09/2019 tone melbyeLegg igjen en kommentar

Objektskriving — om å skrive konkret

Hvordan utvikler man et poetisk billedspråk, og hvordan finner man ord til å skrive om hverdagslige situasjoner og gjenstander på en interessant måte? Som så mye annet er det et spørsmål om trening. Her vil jeg fortelle om en teknikk som kalles objektskriving, som er et verktøy for å få deg vekk fra grublinga og… Les mer Objektskriving — om å skrive konkret

11/06/201911/06/2019 Even TLegg igjen en kommentar

Høstløvmelankoli

Det er dramatisk når naturen dør. Det er et drag av melankoli i lufta når fugler flyr sin vei og planter visner og råtner.… Les mer Høstløvmelankoli

11/03/2019 Even TLegg igjen en kommentar

Frost i spøkelseshuset

Her er det ikke den slimete, svarte forråtnelsen som mange frykter med døden, men ‘purple- stemmed wild raspberries’, grønne vinranker og kvitrende fugler. Det er livet og døden på ett og samme sted.… Les mer Frost i spøkelseshuset

10/30/201910/30/2019 tone melbyeLegg igjen en kommentar

I vanviddets vold

Finn flasker og glass, du fortjener en rus!
Den jord du bebor er et spøkelseshus…!… Les mer I vanviddets vold

10/25/201910/25/2019 Even TLegg igjen en kommentar

De skumle rimene

This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.… Les mer De skumle rimene

10/24/201910/24/2019 tone melbyeLegg igjen en kommentar

Ørreten og guden

William Butler Yeats The Song of Wandering Aengus og Sylvia Plaths Metamorphosis forteller hver sin historie om forvandling, der ulike rytmiske virkemidler skaper to svært ulike uttrykk.… Les mer Ørreten og guden

10/18/201910/17/2019 Even TLegg igjen en kommentar

Dylan i Vika

Hvis Bob Dylan hadde vært født i Vika i Oslo, hadde han skrevet dette?… Les mer Dylan i Vika

10/16/201910/16/2019 Even TLegg igjen en kommentar

Innleggnavigasjon

Eldre innlegg
Nyere innlegg

Erato er både den lyriske poesiens muse og et nettmagasin viet til det ovennevnte. Her kommer vi til å publisere ny diktning, artikler om diktning, og gammel diktning vi synes fortjener å hentes fram i lyset.

Les mer om vår visjon, misjon og kjerneverdier, eller kontakt oss.

Det finnes forbindelser mellom Erato og Elasmotherium Forlag.

Erato

Erato

Arkiv

  • desember 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • august 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • mai 2019
  • april 2019

Kategorier

  • Artikkel
    • Diktform
    • Intervju
    • Skrivetips
  • Dikt
    • Julekalender
  • Uncategorized

Instagram

Julekalender, 6. desember: Tomten av Viktor Rydberg Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta — »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» — slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla. Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen — korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; — Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne; Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner. Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka. Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick — men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter! Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka. Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker. Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall höres
Julekalender, 5. desember: It sifts from Leaden Sieves av Emily Dickinson It sifts from Leaden Sieves – It powders all the Wood. It fills with Alabaster Wool The Wrinkles of the Road – It makes an even Face Of Mountain, and of Plain – Unbroken Forehead from the East Unto the East again – It reaches to the Fence – It wraps it Rail by Rail Till it is lost in Fleeces – It deals Celestial Vail To Stump, and Stack – and Stem – A Summer’s empty Room – Acres of Joints, where Harvests were, Recordless, but for them – It Ruffles Wrists of Posts As Ankles of a Queen – Then stills it’s Artisans – like Ghosts – Denying they have been –
Eratos julekalender er i ferd med å utvikle seg til en kamp mellpm den lyse og den mørke siden. Men hvem er hvem? Dette er i hvert fall Evert Taube. Knalle Juls vals Här var det gran. Här var det gran den finaste i stan till dopparedan Ensam hon står. Sista som går Hundra huggde jag i år Pengar blir det. Nu ska vi se: Jo, nittinie, ger mig trehundratre kronor i år. Sista som går. Här drar kallt om ben och lår. Min lilla gran så grön och fin du luktar gott som terpentin Vill ingen ha dig får jag väl ta dig som rövat bort dig från skogen din Min lilla gran så smal och ful kom ta en vals med Knalle jul Här har du knallen med glada trallen å han har penningar å häst i skjul Kylan är svår. Vintern i år den kommer väl till jul så vitt jag förstår Här var det gran. Sista i stan dagen före doppardan Natten blir kall. Bra i så fall att märren står i Pelle Janneses stall Havre är gott. Hö har hon fått Jag la dit en extra tott Min lilla gran så grön och fin du luktar gott som terpentin Vill ingen ha dig får jag väl ta dig som rövat bort dig från skogen din Min lilla gran så smal och ful kom ta en vals med Knalle jul Här har du knallen med glada trallen å han har penningar å häst i skjul Snart kör väl vi hem till Sofie Här här blev längre än det brukar att bli Jag har fått nog. Slutar mitt knog Hinner inte gå på krog Nu, tror Sofie, sitter han i mjuka soffan och serverader blir av servitris, men som surpris kör jag nykter hem precis. Min lilla fru du är så söt Nu är det jul. Du kokar gröt Du höll på knallen med glada trallen när alla trodde han var ett nöt Min lilla fru vi kommer snart Nu kör vi hem. Jag vill ha mat Å här är grana, om du vill ha’na Å här trehundra kronor som jag spart Min lilla fru du är så söt Nu är det jul. Du kokar gröt Du höll på knallen med glada trallen när alla trodde han var ett nöt Min lilla fru vi kommer snart Nu kör vi hem. Jag vill ha mat Å här är grana, om du vill ha’na Å här trehundra kronor som jag spart.
3. desember: Winter Stores av Charlotte Brontë We take from life one little share, And say that this shall be A space, redeemed from toil and care, From tears and sadness free. And, haply, Death unstrings his bow And Sorrow stands apart, And, for a little while, we know The sunshine of the heart. Existence seems a summer eve, Warm, soft, and full of peace; Our free, unfettered feelings give The soul its full release. A moment, then, it takes the power, To call up thoughts that throw Around that charmed and hallowed hour, This life’s divinest glow. But Time, though viewlessly it flies, And slowly, will not stay; Alike, through clear and clouded skies, It cleaves its silent way. Alike the bitter cup of grief, Alike the draught of bliss, Its progress leaves but moment brief For baffled lips to kiss. The sparkling draught is dried away, The hour of rest is gone, And urgent voices, round us, say, » Ho, lingerer, hasten on !» And has the soul, then, only gained, From this brief time of ease, A moment’s rest, when overstrained, One hurried glimpse of peace ? No; while the sun shone kindly o’er us, And flowers bloomed round our feet,– While many a bud of joy before us Unclosed its petals sweet,– An unseen work within was plying; Like honey-seeking bee, From flower to flower, unwearied, flying, Laboured one faculty,– Thoughtful for Winter’s future sorrow, Its gloom and scarcity; Prescient to-day, of want to-morrow, Toiled quiet Memory. ‘Tis she that from each transient pleasure Extracts a lasting good; ‘Tis she that finds, in summer, treasure To serve for winter’s food. And when Youth’s summer day is vanished, And Age brings Winter’s stress, Her stores, with hoarded sweets replenished, Life’s evening hours will bless.
Eratos julekalender, 2. desember: "In drear-nighted December" av John Keats. Bildet er "Vinterlandskap" av J. C. Dahl. In drear-nighted December, Too happy, happy tree, Thy branches ne’er remember Their green felicity— The north cannot undo them With a sleety whistle through them Nor frozen thawings glue them From budding at the prime. In drear-nighted December, Too happy, happy brook, Thy bubblings ne’er remember Apollo’s summer look; But with a sweet forgetting, They stay their crystal fretting, Never, never petting About the frozen time. Ah! would ‘twere so with many A gentle girl and boy— But were there ever any Writh’d not of passed joy? The feel of not to feel it, When there is none to heal it Nor numbed sense to steel it, Was never said in rime.
Eratos julekalender, 1. desember: "Tomtegubbens vals" av Axel Lindeberg. Idag fick jag frågan: "När blir det snö?" av en vänlig men påstridig man. Jag blev rätt förvånad, där jag stod i en kö med en nyhuggen gran i min famn. För visst, jag är gammal och även rätt klok och vet hur man spår i en sump, men väder och vind, det är inte min bok, så svaret mitt blev lite tunt. Väl hemma så blandade jag en mixtur en glögg med båd´ styrka och smak och spisa en skiva med sånger om jul och försökte få granen stå rakt. Men granfan den luta, fast tomte jag är och glöggen den spratt till i mej, så fram åkte lutan och med visst besvär skrev jag en julvals till dej. Som ute på Youtube ska göra succé, Ja, jag ska bli allas idol. När snön kommer är det väl ingen som vet, häll opp, jag vill dricka en skål! Jag skålar för julen och lyckliga dar, jag ångrar ingenting alls! Se’n bjuder jag upp alla och en var till tomtegubbens vals. så lägrar sig lugnet och jag sitter ner för att pyssla en stund som sig bör jag klipper och viker, sätter en deg, bakar pepparkakor med smör. Och julöl det blir det nog också i år, och självklart gröt gjord på ris. Känslorna kommer, jag fäller en tår, tänk att julen snart är förbi. Men nu ska ni höra på tomtens devis ja, lyssna nu på mina ord. När julafton kommer ska marken va vit, och fred ska vi ha på vår jord. När blir det snö? Snart min vän! Det brinner i julgranens topp! Nu firar Gamle tomten jul igen han firar till gran brunnit opp!
Blogg på WordPress.com.
Avbryt